GORM DEN GAMLE
Dansk kung död omkring år 960 e. Kr. Gorm ska ha varit mycket fientligt inställd till kristendomen och ha fördrivit kristna präster och torterat och dödat många kristna i Danmark. Hans mål var att utrota kristendomen helt och hållet i Danmark.
Gorm den gamle på sin tron på ålderns höst.
HARALD GORMSSON BLÅTAND
Dansk kung död omkring år 985 e.Kr. Harald erövrade delar av Norge omvänd till kristendomen omkring år 965 e.Kr. Att Harald Blåtand fortfarande attraherar visar den standard för trådlös kommunikation Bluetooth som är uppkallad efter kung Harald Blåtand.
Harald Blåtand döps.
SVEN HARALDSSON TVESKÄGG
Född år 960 e.Kr. Död 1014 e.Kr. Kung av Danmark år 985-1014 även kung av England år 1013-1014. Namnet Tveskägg ska komma av hans yviga tvådelade skägg. År 1000 besegrade Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Erik Jarl den norske kungen Olav Tryggvasson i sjöslaget vid Svolder.
Efter detta styrde Sven, Olof och Erik Norge tillsammans. Sven var också den förste viking som lade under sig England och blev även kung där år 1013. Han kallas för Sweyn Forkbeard i den engelska kungalängden.
Sven Tveskägg och Jomsvikingarna på Harald Blåtands begravning.
SVEN ESTRIDSSON
Barnbarn till Sven Tveskägg. Född år 1020 död år 1074. Kung av Danmark från år 1047-1074 son till jarl Ulf Torgilsson av Skåne och Estrid Svensdotter av Danmark Sven Tveskäggs dotter. Var den enda levande ättlingen av den danska gamla kungaätten, om så bara på kvinnolinjen.
Sven efterlämnade vid sin död fjorton söner och en del döttrar av vilka ingen var född i någondera av hans båda äktenskap. De hade olika mödrar, men inte mindre än fem av dem efterträdde i tur och ordning sin fader på Danmarks tron.
Sven Estridsson/Estridsen.
KNUT DEN HELIGE
Son till Sven Estridsson. Född år 1040 död 10.e juli år 1086 i Odense.
Enligt traditionen ska han ha mördats framför högaltaret tillsammans med sin bror Benedikt och sjutton andra. Dansk kung från år 1080-1086 arbetade mycket för kristendomen och kyrkan. Hade en egenmäktig regering som gav anledning till uppror i vilket han mördades.
Är även danmarks skyddshelgon. Knut var en stridbar och lidelsefull man som emellertid också var mycket from och kyrkligt sinnad. Han fastade varje fredag och gisslade sig i sin kammare, men han byggde också kyrkor bl.a. Lunds domkyrka.
Knut den helige dräps framför högaltaret i kyrkan i Odense.
ERIK SEGERSÄLL (YNGRE YNGLINGAÄTTEN)
Svensk konung född omkring år 945 e.kr och död år 995. Var Sveriges första säkerställda kung regerade mellan åren 970-995. Ska även ha styrt över Danmark från omkring år 988 till sin död år 995. Han är den förste kung man tror sig veta styrt över både Östergötland, Västergötland och Svealand det vill säga lika med det medeltida Sverige. Ska ha fått sitt tillnamn ”Segersäll” efter tredagarsslaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala då han besegrade Styrbjörn Starke. Erik ska ha övergått till kristendomen någon gång mellan åren 990-992 och låtit döpa sig men efter detta återgått till asatron. Troligen död i sotdöden i Gamla Uppsala och sedan begravd i någon av de lite mindre storhögarna där bortanför de största kungshögarna.
Erik ber Oden om välgång och lycka.
OLOF SKÖTKONUNG (YNGRE YNGLINGAÄTTEN)
Svensk kung son till Erik Segersäll född troligen cirka år 980 e.Kr. eller möjligen lite tidigare död år 1022. Kung över Sverige mellan åren 995-1022. Olof var den förste Sveakung som bevisligen döptes och förblev kristen. Han ska även ha varit den första kungen i Sverige som man vet lät prägla mynt i Sigtuna. Olofs dop ska ha ägt rum i Västergötland omkring år 1000 i S:t Sigfrids källa numera kallad Husaby källa vid Husaby kyrka tillsammans med hela sin familj. Möjligen kan det vara Olofs grav som är utmärkt utanför Husaby kyrka se sidan Gravtyper eller mitt Bildspel för bild på detta.
Olof Skötkonung döps vid S:t Sigfrids källa numera Husaby.
EMUND DEN GAMLE (SLEMME) (YNGRE YNGLINGAÄTTEN)
Emund den gamle var svensk kung från cirka år 1050 e.Kr, död cirka år 1060. Förmodligen identisk med den kung som i Västgötalagens kungalängd kallas Emund Slemme. Emund den gamle var son till Olof Skötkonung och Edla en av hans frillor halvbror till sin företrädare på tronen, Anund Jakob.
Tillnamnet Slemme (ungefär dålig, okunnig, opålitlig) motiverades i konungalängden:
| ” | Tredje var Emund Slemme, för han var vrång och ej god att tas med i de mål han ville främja. Och han gjorde skäl (råmärke) mellan Sverige och Danmark, så som sägs i landamären. | ” |
| — äldre Västgötalagens kungalängd. | ||
Emund är främst känd genom uppgifter från Adam av Bremen. Emund var döpt men enligt Adam var Emunds kristendom inte riktigt seriös. Emund påstås också ha sänt sin son Anund till kvänernas land, där denne blev förgiftad. Emund överlevde båda sina söner. Han efterträddes av sin svärson Stenkil en storman från Västergötland, gift med hans dotter Ingamoder Emundsdotter.
Emund bör ha varit född på slutet av 900-talet och döpt samtidigt som brodern Anund och pappa Olof troligen i Husaby i Västergötland. Emund den gamle var den sista av sin ätt på manssidan och när han dog cirka år 1060 dog denna kungaätt ut.
Möjlig vapensköld för Emund den gamle.
STENKIL (STENKILSKA KUNGAÄTTEN)
Stenkil var kung av Sverige cirka år 1060-1066 e.Kr. då han dog i sotdöden hans gravplats är okänd.
Uppgifter om Stenkil som är relativt säkra uppger att Stenkil tillhörde kretsen kring kung Emund den gamle. Adam av Bremens krönika berättar att när kung Emund och Osmund, biskop i Skara, körde iväg en delegation från ärkebiskopssätet Hamburg-Bremen år 1060 följde Stenkil dem med tårar i ögonen.
När kung Emund dog samma år tog Stenkil makten eller blev vald och gifte sig med en dotter till Emund. Vissa uppgifter säger att han innan dess ska ha varit ”Svitjods jarl”. Den äldsta svenska kungalängden nämner att han var en stark bågskytt.
Eftersom hans avkomlingar anges ha varit storvuxna, har detta sannolikt även gällt Stenkil.
När en ny biskopsdelegation ledd av biskoparna Adalvard i Sigtuna (senare också biskop i Skara) och Egino i Dalby några år senare ville göra ett nytt försök att missionera i Uppland lyckades Stenkil sätta stopp för detta. Biskoparna ville bränna hednatemplet i Uppland eftersom de trodde att hela folket då skulle omvända sig till kristendomen. Stenkil var själv kristen men lyckades få biskoparna att avstå från detta eftersom han befarade att han skulle bli avsatt och de som omvänt sig skulle återfalla i hedendom.
Efter Stenkils död drabbades Sverige av inbördesstrider. Vi vet att minst fyra senare svenska kungar härstammade från Stenkil och denna kungaätt kallas därför för den Stenkilska kungaätten.
Den stora och starka bågskytten Stenkil.
INGE DEN ÄLDRE (STENKILSKA KUNGAÄTTEN)
Inge ska ha varit kung i Sverige cirka år 1079-1110 e.Kr då han dog. Man tror Inge grundade Vreta kloster på uppmaning från påven. Inge skildras som lång och ståtlig han uppges ha dödat den siste hedniske sveakungen Blot-Sven i Uppsala och brände även ner asatemplet för att istället se till att det byggdes en kyrka där.
Kung Inge den äldre bevistade enligt flera källor det så kallade trekungamötet år 1101 i Kungahälla (Kungälv) då kung Erik I Ejegod av Danmark, kung Magnus III Barfot av Norge och Inge ska ha träffats för att utarbeta en varaktig fred. Mötet har beskrivits av bland andra Snorre Sturlasson.
Inges kvarlevor flyttades en tid efter hans död från Hångers kyrkogård till Varnhems klosterkyrka som tack för det han gjorde för kristendomen i Sverige. Där kunde ju munkarna mässa till hans ära i tid och evinerlighet som man trodde då. Död möjligen på Ingatorps kungsgård i Västergötland.
Kung Inges grav i Varnhems klosterkyrka.
ERIK DEN HELIGE JEDVARDSSON (ERIKSKA KUNGAÄTTEN)
Erik troligen född omkring år 1120 e.Kr. valdes sannolikt till kung i Sverige år 1156 var sedan kung till sin död år 1160 då han dräptes utanför Trefaldighetskyrkan i Uppsala av den danske prinsen Magnus Henriksson som även hade tronanspråk på den svenska kronan genom något släktskap som han hävdade. Magnus ska även ha legat bakom mordet på Sverker den gamle (Sverkerska kungaätten) Erik den heliges företrädare som mördades år 1156 e.Kr.
Erik blev efter sin död föremål för folkets dyrkan och så småningom Sveriges nationalhelgon. Eriks reliker förvaras i ett praktfullt skrin i Uppsala domkyrka efter att ha lidit martyrdöden blev han först begravd i Gamla Uppsala domkyrka. Sedan helgonkulten satt igång ordentligt grävdes hans ben upp för att sedan förvaras i skrinet i Uppsala domkyrka även hans begravningskrona ingår i skrinet som ska vara den äldsta bevarade i Sverige.
Erik hade fyra barn Knut Eriksson som sedermera blev kung, Filip stamfar till Knut långe och två döttrar Margareta som dog år 1209 gift med Kung Sverra av Norge år 1185 och Katarina som gifte sig med Nils Blaka.
Erik Jedvardsson innan han dräps av Magnus Henriksson.
KNUT DEN LÅNGE HOLMGERSSON
Knut var kung i Sverige under perioden år 1229-1234 e.Kr. Död år 1234 e.Kr. innan han blev kung var han kung Erik Erikssons ”frände och råd” och ingick från år 1222 i förmyndarstyrelsen för Erik. År 1229 ska han ha gjort uppror med hjälp av folkungapartiet de riktiga ”folkungarna” ej att förväxla med Bjälboätten som vi i modernare tid började kalla folkungar.
Man skulle kunna säga att Knut också var av den så kallade Erikska kungaätten eftersom hans farfars far var Erik den helige Jedvardsson. Erik den heliges yngre son var ju Filip som alltså var farfar till Knut och Filips son Holmger var far till Knut. Knut är troligen begravd i Sko klosterkyrka.
Knut långes vapensköld.
KARL KNUTSSON BONDE
Karl född år 1408 e.Kr. var innan han blev kung i Sverige både riksmarsk och riksföreståndare vald till kung inte mindre än tre gånger. Första gången år 1448-1457 andra gången 1464-1465 och sista och tredje gången år 1467-1470 dog den 15/5-1470 begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Karl Knutssons liv sammanföll med en av de mer turbulenta perioderna i svensk historia, och egentligen är hans livsgärning bara en lång rad uppror och krig.
Som kung hade han inte heller någon möjlighet att ägna sig åt mer fredlig verksamhet, eftersom han var ansatt av fiender från alla håll. De hänsynslösa metoder som han främst i början av sin karriär använde, gör det dessutom svårt att hylla honom som någon nationalhjälte. Men den stora förmildrande omständigheten är att hans fiender var minst lika hänsynslösa som han själv, om inte mer. Under 1460-talet åtnjöt han också en betydande folklig popularitet, när alternativen hette Kristian av Oldenburg eller Jöns Bengtsson Oxenstierna. Karl Knutssons betydelse för framtiden ligger i att han gav upphov till det släktnätverk som bekämpade Kalmarunionen, och vars medlemmar var riksföreståndarna Sten Sture den äldre, Svante Nilsson, Sten Sture den yngre och Gustav Vasa.
På 1450-talet såg Karl Knutsson till att den rimmade s.k.Karlskrönikan skrevs. Denna är en skildring som framställer honom själv i en mycket positiv dager och som länge har haft ett stort inflytande över hans eftermäle. Karl Knutsson är den sista av mina förfäder som var kung. Spännande är det i varje fall att läsa och söka information om de av ens förfäder som varit kungar och ibland när man läser visa historiska romaner eller faktaböcker så är de helt plötsligt med där antingen som huvudperson eller som en viktig del av handlingen/informationen.
Karl Knutsson troligen väldigt porträttlikt.